Nästa gång jag kommer ner till Småland hoppas jag att jag slipper få massa gliringar om att jag försakat Småland under så lång tid i år!

Eftersom jag fick en depression i våras, som höll i sig även över sommaren, så orkade jag inte företa mig något.
Orkade inte vara social och umgås med folk och känna trycket att jag måste hälsa på den och den.
Min självkänsla gick även ner i botten då, som följd.

Jag är evigt tacksam för dem som stöttat mig på vägen upp!

Jag vill tacka;
Min bästa vän nere i Småland; Eva, som hela tiden funnits på nätet och stöttat mig!
Mina underbara vänner Petra, Marie och Caroline.
Min underbara sambos mamma Helena.
Sist men inte minst, min älskade sambo, som hela tiden funnits där för mig och stöttat mig och orkat med!

Jag är er evigt tacksam och hoppas slippa hamna därnere igen!! <3Evigt tacksam

Massvis med kramar till er därute!

Ika