Sömn

Att ligga vaken mer eller mindre varje natt, är dränerade på allt. 

När man släcker lampan och lägger ifrån sig mobilen kommer tankarna och olusten (över vad har jag inte en aning om!) krypandes.

För att mota bort allt, tar man upp mobilen igen.

Känns som jag håller på att bli ett vrak....

Kram Ulrika 

Bena ut

Kom på att genom att bena ut allt som rör sig i mitt huvud och försöka "lura ut trollen i solen så de spricker", så kanske jag kan göra mig av med några saker som tynger mig!

Har massvis med saker, vilket gör att det blir kaos i huvudet och även här hemma.

Har haft så svårt att börja sortera och rensa bland sakerna efter mina föräldrar. 

Visst, jag har kommit en bit på väg, men oftast känns det som att jag bara flyttar runt sakerna.

Hur får man kraft att ta tag i det??

Kram Ulrika

Helgjobb

Sen drygt ett år tillbaka jobbar jag inom hemtjänsten i Forsheda.

Efter att ha jobbat nio år med missbrukare, så känns det så skönt att jobba med folk som vill ha hjälp istället för de som inte vill ha hjälp.

Det innebär att jag får jobba var tredje helg, men det är faktiskt helt ok. Så nu har jag landat i soffan efter helgpasset.

Jag har dessutom äntligen fått tag i en underbar dagmatte till min älskade Douglas, som går så härligt långa promenader med honom! 

Så på det planet har saker och ting löst sig.

Nu är det bara resten kvar....! 

Vilket inte är så lite...!

Men man får väl glädjas åt de små detaljerna.

Kram Ulrika

Hur ska jag hitta den glada Ulrika igen?

Hur kommer jag ur detta tungsinne?

Börjar nästan undra om jag fastnat i sorgen.

Sömnen är katastrof och orken likamed noll.

Jag vet att sorgearbete tar tid, men önskar att lite av gnistan kunde komma tillbaka nu.

Att börja skriva här igen kanske hjälper mig på traven...

Kram Ulrika