Hur ska jag hitta den glada Ulrika igen?

Hur kommer jag ur detta tungsinne?

Börjar nästan undra om jag fastnat i sorgen.

Sömnen är katastrof och orken likamed noll.

Jag vet att sorgearbete tar tid, men önskar att lite av gnistan kunde komma tillbaka nu.

Att börja skriva här igen kanske hjälper mig på traven...

Kram Ulrika