Önskan...

Tänk, ända sen jag var barn har jag tagit för givet att jag skulle ha en egen kärleksfull familj med kanske tre barn.
Stadgade mig tidigt, förlovade oss och köpte hus och hund.
Hela kitet.
Det var bara barnen som fattades.
Men vi försökte.
I tre år.
Sen tog det förhållandet slut.
Det passerade fler förhållanden.
Jag har även varit gift tidigare.
Då skulle jag även byta medicin för den sakens skull.
Men det blev inga då heller, bara fler anfall.
Så det blev att byta tillbaks till den gamla medicinen.
Så småningom blev det skilsmässa där.
Fler förhållande passerade, med fler försök att få barn.
En önskan som aldrig ville gå i uppfyllelse.
Vid 35 års ålder gick det så långt att jag och min dåvarande fertilitets-testades i Linköping.
Det visade sig att problemet låg hos mig.
Så nu drygt tio år senare kom en chans i lite annorlunda format.
Det var i stort sett klart, när någon tydligen tyckte det var fel och satte stopp för det.
Jag får tacksam för de bonusbarn jag fått ha.

Egna barn blev det aldrig för mig.

Ika