Som vanligt för optimistisk...

Igår kväll blev vi bjudna över till Petra och Richard på en lugn kväll med ett glas vin/öl.
Bara umgås lite.
Eftersom jag kände mig bättre igår, så tyckte jag det skulle bli jättekul att få träffa lite människor, efter att ha varit relativt isolerad med mig själv i veckan.
Jag är ju, som ni känner till, väldigt social....
Det visade sig att jag hade varit för optimistisk, huvudet började pulsera och det kändes som om det skulle explodera!
Hmm, misstänkt fall av bilhåleinflammation....
När inte ens jordnötter smakar gott!!
Eller ett glas vis!
Som tur var hade de köpt en ny soffgrupp med reclinerfåtöljer så jag kunde fälla bak och i stort sett ligga ner, medans jag hörde sorlet i bakrunden och lyssna på när de pratade gamla minnen.
Henrik såg hur medtagen jag var och frågade om vi skulle åka hem, så efter en stund var vi tvungna till det.
När vi kom hem blev jag ompysslad av min käre sambo, som gjorde varma mackor och serverade mig med ett stort glas nyponsoppa, där jag låg nerbäddad i soffan efter att ha tagit två Panodil.
Kärlek!! <3
Jaja, nån dag ska väl även influensan vända....!!

Kram Ika