Sömn

Att ligga vaken mer eller mindre varje natt, är dränerade på allt. 

När man släcker lampan och lägger ifrån sig mobilen kommer tankarna och olusten (över vad har jag inte en aning om!) krypandes.

För att mota bort allt, tar man upp mobilen igen.

Känns som jag håller på att bli ett vrak....

Kram Ulrika 

Bena ut

Kom på att genom att bena ut allt som rör sig i mitt huvud och försöka "lura ut trollen i solen så de spricker", så kanske jag kan göra mig av med några saker som tynger mig!

Har massvis med saker, vilket gör att det blir kaos i huvudet och även här hemma.

Har haft så svårt att börja sortera och rensa bland sakerna efter mina föräldrar. 

Visst, jag har kommit en bit på väg, men oftast känns det som att jag bara flyttar runt sakerna.

Hur får man kraft att ta tag i det??

Kram Ulrika

Helgjobb

Sen drygt ett år tillbaka jobbar jag inom hemtjänsten i Forsheda.

Efter att ha jobbat nio år med missbrukare, så känns det så skönt att jobba med folk som vill ha hjälp istället för de som inte vill ha hjälp.

Det innebär att jag får jobba var tredje helg, men det är faktiskt helt ok. Så nu har jag landat i soffan efter helgpasset.

Jag har dessutom äntligen fått tag i en underbar dagmatte till min älskade Douglas, som går så härligt långa promenader med honom! 

Så på det planet har saker och ting löst sig.

Nu är det bara resten kvar....! 

Vilket inte är så lite...!

Men man får väl glädjas åt de små detaljerna.

Kram Ulrika

Hur ska jag hitta den glada Ulrika igen?

Hur kommer jag ur detta tungsinne?

Börjar nästan undra om jag fastnat i sorgen.

Sömnen är katastrof och orken likamed noll.

Jag vet att sorgearbete tar tid, men önskar att lite av gnistan kunde komma tillbaka nu.

Att börja skriva här igen kanske hjälper mig på traven...

Kram Ulrika 

Livet på Visingsö

Nu har jag bott i mitt paradis här på Visingsö, Dungen, sen oktober och det är det är rena själavården att bo här!

Andrum för själen som får lugn och ro.

Har även fått jobb här på Öa på Stigbyskolan.

Det känns helt enkelt som att allt i mitt liv äntligen börjar falla på plats.

Sakta men säkert.

Men Rom byggdes inte på en dag....! 😉

Kramar Ika

Vilken lättnad!

Vaknar 3,30 för att gå på toa och konstaterar att mamma inte väckt mig inatt!

Ser hur hon ligger i samma ställning och sover som hon somnade för 4 timmar sen!

Nu har det gått 5 timmar sen!

Det var krut i de värktabletterna!

Äntligen får vi sova ordentligt och mammas kropp börja läka ordentligt.

Jag somnar om och vaknar nu vid 6.

Mamma sover fortfarande!

6,5 tim!

Jag är så glad och tacksam att hon äntligen fått rätt vård!

God morgon!

Kram Ika 🐾

Börja blicka framåt!

Nu känner jag att jag äntligen kan blicka framåt!

Depressionen har klingat ut, med medicin till hjälp och jag har kunnat trappa ner den, för att äntligen kunnat sluta med den!!

Är så glad!!

Äntligen har jag fått tillbaka mina tårar och är lättrörd igen! 

Trodde aldrig jag skulle sakna det! 

Har även slutat tappa mitt hår, tack och lov.

Hade jag hållt på ett tag till med det hade jag väl blivit flintis!

Även darrigheten har äntligen försvunnit!

Målade mina naglar igår för första gången på ett halvår!

Det gick kanon!!

Sist jag gjorde det blev det katastrof, då på självaste midsommarafton!!

Med ett nagellack som dessutom tydligen var för gammalt och inte torkade!

Nu kan jag äntligen börja mitt nya liv, vilket ska bli mycket spännande!

Nyfiken på vad det har att bjuda på!

Kramar Ika

Nattvakande...

Att sova i samma rum som mamma blir mer som att vaka över henne på nätterna.

Man lyssnar på hennes andhämtning när hon sover och hur hon kvider i sömnen.

Däremellan vaknar hon och behöver gå på toa.

Hjälp ur soffan (som är bäddad till henne) och hålla om henne och låta henne hålla om halsen medan kroppen så skonsamt får räta ut sig.

Därefter stötta hennes med båda armarna och lotsa henne till toa.

Hjälpa henne att sätta sig så skonsamt som möjligt och hämta spannen, då hon mår så fruktansvärt illa av smärtan.

Lämnar henne ifred tills hon hojtar på mig, så gör vi om proceduren på andra hållet.

Mycket kärlek och ompysslande.

Idag fick hon en telefontid till sin läkare och han ringde upp vid 8.

Tack och lov har hon en mycket bra läkare som går till botten med saker!

Han skickade en remiss till röntgen för att  få se tydligare när han träffar henne. 

Tills dess har hon fått smärtlindrande tills de träffas.

Tyvärr hade hon nog behövt starkare, för det verkar inte som de hjälper...

På em fick jag lämna återbud till Vicki, som skulle gett mamma en pharmalight-behandling, för mamma hade så ont.

Tyvärr!

Hade nog varit välbehövligt annars!

Funderar på hur det här ska lösa sig...

Tycker det bara blir värre och värre...

Kramar Ika

Tröstar pappa...

Ikväll när pappa skulle gå och lägga sig ville han väldigt gärna ha en kram av mamma. 

Det har ju varit jag som hjälpt mamma att resa sig och ta sig till toaletten, för att avlasta pappa.

När han fick hålla om mamma kunde han inte hålla tillbaka tårarna. 

De höll om varann en stund, så länge mamma klarade stå, sen följde jag henne till toaletten och hjälpte henne på plats.

Därefter gick jag ut och kramade pappa länge och tröstade honom.

Han berättade hur orolig han var, att det skulle vara något annat som var orsaken!

Lugnade honom med att säga att vi skulle till läkaren i morgon, samt fått en tid för behandling av Pharmalight hos Vicki.

Det gjorde honom lugnare. ❤️

Att ligga här i soffan och försöka sova, är inte lätt, när man hör på mammas andning i sömnen hur ont hon har och hur hon kvider till titt som tätt.

Det ska bli en lättnad att träffa läkaren!

För en gångs skull får ja följa med....

Kram och godnatt Ika

Orolig för mamma...

Ligger här i Nästa nerbäddad i soffan och mamma nerbäddad i andra soffan. Pappa ligger uppe i sängen och får förhoppningsvis äntligen sova en hel natt sen mamma skadade sig.

Efter mycket övertalning fick jag henne att inse att hon ligger bättre här nere. 

Har även lyckats övertala henne att vi ska åka in till läkaren imorrn!

Det hör mig så förtvivlad att se henne lida så!!!

Höra hur hon skriker ut sin smärta vid minsta felläge! 

Först idag lyckades jag få henne att inse att hon inte kunde ha symöte imorrn!

Rädd för att de ska bli stötta och inte förstå.

Det är onekligen tur i oturen att jag är arbetslös nu, så jag kan vara här och hjälpa henne.

Pappa bröt ju handleden för inte längesen och har inte varit utan gips länge, så han har inte hunnit träna upp den än.

Nu lördag och söndag har min mellansyster varit här och vi har hjälp dem att adventsstäda.

Pappa bar andäktigt upp den fina kyrkan han gjort och plockade fram adventsljusstaken han gjort. 

Den tände vi till förmiddagsfikat idag och drack björksavsglögg!

Jag hoppas verkligen att läkaren kommer fram till något!

Jag kommer följa med...!!

God natt och hoppas ni haft en härlig första advent!

Kram Ika